ratherlovelything

Jag saknar dig. Tänk att det gått tre år. Ibland glömmer jag att du är borta. Att du inte kommer sitta och skratta på nästa kalas, eller att du inte kommer dyka upp utanför dörren. Det är det värsta. Att du försvunnit helt. Att du aldrig kan komma tillbaka. Undrar om man någonsin kan fatta något sådant? Eller om man aldrig riktigt kan förstå vad som hänt?

Jag saknar dig min käre fina morbror. Önskar att du var här hos oss. Jag vet att många skulle bli så glada då. Och att jag inte är ensam om att sakna dig.

Vila i Frid.