Ibland är en dröm det finaste man har

Fina fina Håkan Hellström. Så bra, så fint. Det var nog faktiskt det finaste jag sett.
Jag har inga bilder för att när vi stog nära dog vi lite, och när vi stog längre bak var det inget foto tillfälle.
Däremot stog vi bakom Kirskiss halva kvällen, och Frida sjöng lite med hans vän.
Jag vet inte vem jag är, försent för edelweiss, Bara dårar, och kärlek är ett brev var finast. Men Nu kan du få mig så lätt var det inge fel på heller. Äsch, allt var bra. Så är det bara.

Det var allt. Tack för mig här där jag sitter och drömmer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0